Har suttit ute på altanen, solen gassar och fåglarna kvittrar.
Hej då vinterdeppressionen!
Hej Zoloftväder!
Tidda och jag har legat under skuggan av bordet igen och bara njutit av de underbara vädret.
Mickes optimism börjar smitta av sig, men ångesten och tankarna finns ändå kvar. Fast dom känns längre bort än på länge.
Nu sitter M och spelar super mario på nintendo åtta bitars och jag har stått i fönstret och tittat ner på T som ligger under bordet på altanen och dricker kaffe.

Snart är sommaren här och de betyder sommar läger med älvgården, ser verkligen fram emot de. Jag och T ska tälta och ha de mysigt.
ÄNTLIGEN! Äntligen ska jag få en rikitig sommar. Dom senaste sommrarna har jag suttit inlåst på en avdelning och tittat ut på alla andra medans dom lever livet. T nu är det vår tid. Nu ska vi ta tillbaka kontrollen över våra liv.
sen blir de höst och de betyder gymnasiet. hoppas verkligen att jag kommer in på den linje jag sökt, de ser iallafall lovande ut.
Tillbaka till de normala.
men de betyder också att jag måste flytta från älvgården, stället som gav mig mitt liv tillbaka, jag är bara så rädd att jag inte ska palla trycket och att jag ska gå tillbaka till de dåliga måendet.
Nu har jag 4-5 månader att hitta tryggheten i mig själv. Kommer jag klara det?
Jag hoppas!