The drugs don´t work, they just make me worse.

Alla som har betytt något för mig är så långt borta,
Allt som var meningsfullt är raderat ur mitt minne.
Ta mig till trygghet.
Hjälp mig bygga upp min mur.
Hjälp mig klara av ännu en dag, snälla.

Jag vill kämpa men jag vet inte vart jag ska hitta orken och motivationen.
Jag vill inte vara ensam men jag vet inte hur jag ska kunna betee mig bland folk.
Tvångig dag.
All min energi har gått åt till att inte totalt flippa ur, att inte visa hur det egentligen är..
att jag är ett tvångigt och ångest fyllt, deprimerat jag-vet-inte-vad.

Jag vet inte om jag kommer få se ditt ansikte igen på ett långt tag och det gör bitarna inom mig ännu mindre och svårare att pussla ihop.


jag klarar inte av att åka någonstans eller att höra av mig.
Men jag klarar inte heller av att vara ensam i det här.
Snälla kan inte någon komma över til mig...inte göra så mycket egentligen.. te bjudning.

Går igenom dag efter dag utan att tänka på nuet.
Oftast det som var eller det som kommer att hända.
Jag kan knappt göra någontign utan att tänka på älvgården ,bup, p.12:an , göteborg tiden, mando m.m
Det med älvgården gör mig bara så jävla deppig.
Mitt hem!!! och vad är det nu? dom gav mig löften som dom inte höll.
Löften som va viktiga.
Jag kan inte ringa eller hälsa på utan kontakten bara bröts.
Jag vill veta vad som händer!

Jag vill bara att allt skulle bli som jag hade tänkt mig!

JAG FÅ ASPERGER!

MÖH!