Tappat tid och tappat mening.

Allt gick så fort, så fort att jag inte hängde med.

Du är borta nu.

Du är borta men du är inte den enda.

Du är inte den enda jag förlorat.

Det river i hjärtat mitt och jag vet inte vad jag ska göra.

Som jag skrev igår (?)... Någonting måste förändras.

Nu nu nu.

Men jag vet inte vad.

Jag undrar ska jag sticka, bara sticka iväg, sätta mig på ett tåg långt åt helvete.

Bort från det här.

Den här staden, stressen, minnena.

Jag vill bara börja om på nytt nu.

Jag är inte mig själv, jag har förlorat ytterligare en viktig del av mig.

Jag är trasig.

Innifrån och ut.