Saknad 2.

Isabelle Ulrika Nilsson.
Du lämnade mig.
Du lämnade många andra.
I just denna sekund så är jag arg på dig.
Fast nu har det gått en sekund till och nu "bara" saknar jag dig.
Nu struntar jag i ilskan.
Nu vill jag bara få dig tillbaka.
Du var en vän, en syster, en inspiration och en vägledare.
Men något hände, något gick fel.
Jag såg det sakta komma smygande.
Och jag önskar att jag gjort mer.
Puttat dig ner för trappen så att du bröt några ben.
Hellre det än snaran kring din hals, hellre det än alla andra idiotiska, håglösa planer.
I stället för att busa, se på film och baka med dig, krama dig.
Så får jag istället gå och lägga en blomma på din grav, kratta undan några löv som hamnat fel, tända ett ljus eller ett tomtebloss och sjunga en sång.
Isabelle karamell cykelställ kriminell.
Kommer du ihåg hur vi brukade rimma på ditt namn.
Det kommer jag ihåg, men inte du.
För du är död nu.
Du lämnade mig.
Fy fan vad jag saknar dig.
"Hon älskade dig, och du älskade henne...det är allt som räknas"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0