All eyes turn hollow from the work of sorrow.

Jag förstörde allt.
Jag förstörde verkligen allt.
Vår barndoms idyll.
Vår familj.
Vår stolthet.
Vår gemenskap.
Jag förstörde verkligen allt.
Och jag smittar av mig med min smärta.
Jag förpestar deras kroppar, deras tankar och känslor.
Jag har förstört allt.
Jag känner mig så liten, men allt jag kände när jag var liten, min värld mitt hem min trygga borg.
Jag förstörde allt.
Jag smittade väggarna med ångest, poliser och blod spill.
Jag förstörde grannskapet.
Satte småbarnsföräldrarna i skräck.
Jag förstörde min fristad, mitt älskade hem.
Ingenting kommer någonsin bli sig likt igen.
Jag har förlorat för mycket.
Jag har förstört för mycket.
Jag förstår om ni hatar mig, ni behöver inte säga något.
Jag vet, jag vet, jag förstår.
Jag önskar bara jag kunde spola tillbaka tiden.
Få saker ogjorda, kanske till och med mitt liv.
Ni hade haft det bättre utan mig.
Jag är en börda, en sådan börda.
Jag är ledsen, jag vet att det inte räcker med ett förlåt.
Så jag säger inget, jag hoppas att ni förstår.
Precis som jag förstår.

Jag förstörde alla minnen, vår tid ihop, vårt liv ihop.
Nu är inget sig likt, inte för någon av oss.
Jag hör inte hemma här.
Du sa det så rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0