Fröken universum.

Ibland kan man undra.
Just nu vet jag inget alls.
Jag har gått vilse i mig själv,
Och jag hatar.
Jag hatar...
Vad hatar jag egentligen?
Är det universum i sig.
Jag hatar lögner, and people i hate.
Jag saknar jag saknar, något konstant,
En plats jag med hela mitt hjärta kan kalla hem.
Ett behov av kärlek,
På en annan nivå.
Ett behov av upprättelse,
En upprätelse jag vet att jag aldrig kommer få.
Tiden, den förändrar saker,
Människor man en gång litade på,
Gemenskap och värme,
Som man aldrig någonsin mer kommer få,
Eller förmå.
Svek som går så djupt in, som rotar sig,
Spökar, gör ont att tänka på.
Och önskan, ständigt denna önskan,
Att veta vem fan man är och veta vilken väg man ska gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0