Så vilsen så vilsen så vilsen.

Vet inte vem eller vad jag kan lita på.

What to predict.

Varför gör jag det här egentligen.

Och ja jag är så glad när du kommer med ett svar.

Någon något.

För jag vet inte själv, jag kan bara gissa.

Fast det kanske är gissande tider.

Som vanligt, som förr.

Som i framtiden?

Ja varför gör jag det här.

-För att du mår så helvetes jävla dåligt nu.

Ja du har rätt.

Du har så rätt.

Någon.

Det kan inte fortsätta såhär.

Jag vet att du är rädd, jag vet att du känner att du inte har någon ork kvar.

Det har varit många långa helvetes år.

Och det tar tid, och kraft.

Vad som helst är bättre än detta.

Du mår ju inte bra.

Jag vet att du inte kan lita på någon.

Du har blivit för skadad, för sviken, lämnad och övergiven.

Det som inte får hända har hänt.

Du känner dig pressad, du står framför ett val.

Att börja en behandling, lita på och släppa in en människa i ditt liv.

Att satsa.

Du får ett val, men egentligen så har du inget val.

För det kan ju inte fortsätta så här.

Det vet både du och jag.

Men vänta, du är jag.

För nu pratar jag med mig själv igen.

Eller snarare svamlar.