Jag vill leva.

Jag vill leva ett liv med dig.

Jag vill andas, våga längta.

Våga känna, våga leva ett liv med mig själv.

Våga hoppas, att allting löser sig.

Jag är så djävulskt trött på att vara sjuk.

Aldrig veta hur saker står till.

Aldrig känna kontakt med mig själv.

Upp och ner.

Aldrig fast, inga rötter.

Jag är trött på att sjukdomen styr, och jag är rädd.

Jag är rädd för det finns inget botemedel.

Jag är rädd, för de säger att jag måste lära mig leva med det.

Sjukdomen och mig själv.