Idag var en sådan dag då jag inte orkade hålla tårarna borta.

Och då vardagen var lite tyngre än vad den är i vanliga fall.

En dag då jag inte orkar göra som jag i vanliga fall gör,

vända taggarna utåt och göra om alla känslor till ilska.

För ilskan är lättare än sorgen, större delen av tiden.

Det har känts som om det är tusen mot en och frustrationen har vart på skyhög nivå.

Hur kan de fortsätta leva?

Hur kan man fortsätta leva, fortsätta andas, fortsätta gå till jobbet, fortsätta gå till skolan.

Fortsätta leva när inget är som det borde vara längre.
När du är död (eller när ni är döda borde det stå.

Ni är döda och det finns ingen makt i hela världen som kan få er tillbaka.

Ni är borta och kommer vara det förevigt.

Det känns som en bisarr mardröm och jag bara väntar på att vakna upp.

Jag nyper mig i skinnet dunkar huvudet i väggen.
Försöker vakna, försöker få bort den här tunga stenen av sorg.

Jag är på bristningsgränsen och snart är det en sån där dag igen.

Årsdagen.

Snart är det ett år sedan du dog och sorgerna går hand ihand.

Snart är det ett är som gått, ett år utan dig.

Utan att få prata med dig, utan att känna din värme.

Röra vid dig, höra ditt skratt, torka dina tårar.

Vid den här dagen tiden för ett år sedan så satt jag och vakade bredvid din säng på sjukhuset.
Timma ut och timma in.

Då var så skör och du tynade bort så fort.

Jag kollade på din bröstkorg och var så rädd.

Mella varje andetag så var jag så rädd att det skulle vara ditt sista.

Jag tänkte var dag, "Men nu kan det väl omöjligtvis bli värre".

Men det blev det alltid. Var dag var värre än den andra.

Cancern den där jävla cancern.

Den tog allt.

Och den 1 februari för ett år sedan, så tog den ditt liv.

Döden kom med all sin tomhet och all sin saknad.

Det var inte första gången jag mötte den ,Döden, och kommer troligtvis inte bli den sista.

Och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska ta mig till.

Livet går vidare, tiden går vidare.

Men jag vill bara stanna kvar, jag vill inte vara en enda dag längre bort från dig.

Tappert kämpat,

Du är fri nu.

<3