Allt som var mitt.

Jag åker igenom min barndomsidyll.
Genom allt det fina som var mitt, och allting jag engång kände.
Och sorgen i hjärtat biter sig fast.
Den kväver mig.
Detta var en fin plats,
och här har det skett så onda saker.
Jag kommer aldrig mer igen känna mig som ett,
med allt det fina jag under så många år levt och frodats i.
För sedan den dag det onda skedde så har jag ständigt vänt mig bakåt,
men jag har aldrig kunnat återvända dit.
Platsen där jag levde och dog.
Platsen som ständigt kommer att vara i mina tankar,
i mitt hjärta som det mest vemodiga.
Det underbart fridfyllda, det vackra och fria men det ack så ondskefulla.
Detta var min barndomsidyll,
detta är platsen jag ständigt kommer att återvända till.
(I mitt hjärta)
Men detta är också platsen jag aldrig någonsin kommer att sätta min fot på igen.
Detta är himmelriket.
Här bor min själ,
här kommer jag att vila.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0