Jävla berg-och-dalbana



De va en gång två tomater som gick över en väg
och så kom en bil och körde över den ena...
då sa den andra

Kom ketcup, så går vi!

Bli inte kvar här. Res dig upp och gå! Du är inte den du förut var, det kan du aldrig mer bli. Livet har farit fram med dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt och vrede och mosade dig sönder och samman, men du finns fortfarande, du andas ännu. Jag står här och väntar medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.

Jag älskar dig syster <3

Fan jag borde kämpa...jag borde resa mig upp och fortsätta gå...MEN DE ÄR JU SÅ JÄVLA SVÅRT!!
Varje dag påminns jag av er och vad ni gjorde mot mig... Varje minut av dagens alla timmar.
Ni kan dra åt helvete för nu vill jag fan leva.
Gå vidare.. resa mig upp och gå!

Ibland känns de som jag inte förtjänar det. Jag förtjänar inte de här livet.
När jag inte orkar kämpa för min skull, så kämpar jag för din.
Visst vi har bråkat
visst vi har haft de jobbigt
vi har skrikit på varandra
jävlar vad vi har skrikit på varandra
vart i många slagsmål tillsammans
många hårda ord
men nu när du vet...nu...
nu kämpar vi också tillsammans
du och jag
vi
<3

jag älskar dig



Kommentarer
Postat av: steffi

Det är så klart att det inte är lätt.. det är svårt nu men vet du vad?.. det KOMMER att bli bättre och det vet du nog också.. men det är såklart att det är svårt att kämpa imot all ångest och alla minnen.. minnen som man inte vill minnas..



och dom minnena ska inte styra ditt liv längre.. du ska inte behöva leva efter rutiner och ritualer för att göra att du mår bättre.. du kommer hitta anndra sätt att hanskas med din ångest



allting kan ju inte bara bli bra på en dag..men sen i sommras till nu så har det ju blivit ett väldigt STOR skillnad.. eller hur? och du kämpar fortfarande på.. och vad som än händer så kommer jag att finnas vid din sida.. och du kan ringa och prata när du vill



älskar dig syster <3

2009-04-14 @ 20:18:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0