Idag var din begravning min lilla tulpan.
Jag var inte tillåten att vara med och säga hej då.
Jag fick inte vara med och få ett avslut.
Men på onsdag så håller vi en minnes stund för dig
då ska vi lyssna på in to the wild musiken.
Tända tomtebloss, och hedra.
Hedra och minnas dig isabelle <3
<3

Jag har letat och letat i gammla minnen
Grävt runt för att hitta meningen med mitt liv
Grävt runt för att hitta anledningar och syndabockar för att det ska ta slut
Grävt runt för att förstå på vilka platser det gick fel
En skör flicka, i nått som inte tillhör mig.
Massa rubbade tankar som inte behövt vara där
Jag letar och letar,
men jag hittar aldrig svaret.
Vart är du min dödslängtan? När hade du tänkt visa vart du gömmer dig?
Jag måste veta vart du ligger för att utplåna dig!
Vart ska jag leta för att hitta dig?
På vilket plan i det här oändligt höga huset är du?
I vilket av alla miljoner rum har du brett ut dig i väggarna?
Eller är det redan för sent?
Har du spridit dig i hela huset så att väggarna snart brister?
Huset rasar ihop,
dammet och stoftet städas undan,
de trasiga bitarna förstörs och bränns upp
alla minnen om huset försvinner
och ingen kommer ens att märka att du gått
ingen kommer att bry sig
och huset kommer ha vart byggt i onödan.

Visa dig förfan, jag vill inte ha dig.

Har vart på min PTSD behandling hos min Kbt-psykolog på PRIMA.
Man kanske tycker att man ska må bra när man kommer ifrån ett psykologsamtal men icke då!
Förut när jag va på Älvgården så var ju det här med Kbt helt nytt för mig så jag trodde i stunder att de bara var ett gäng sadister som gjorde allt för att se mig lida och tvingade mig gå igenom allt det här bara för att dom njuter utav att se mig förtvivlad.
Men nu förstår jag efter att ha gått på Kbt på olika ställen i ett år nu.
Trauma-ångestkurvor-plan-hemläxa-EXPONERING (med responsprevention)-ångestkurvor-hemläxa...om och om igen.

Och jag är så jävla paranoid och känner mig förföljd hela tiden.

.___.

JAG ÄR TRÖTT!
På livet?
På mig själv?
På idioter?
På minnen?
På Tankar?
På känslor?
På onda cirklar!

Något så brutalt och oåterkalligt.
Förstörande och obeskrivbart
har tyngt mina axlar nu i två år.
Kommer jag någonsin att bli befriad?

Nu är det tre veckor sedan.
Tre tomma veckor sedan du dog lilla skogsälvan <3
Eller sen du blev fri kanske man ska säga?

Jag har sån lust att bara ge upp!
Frustrationen över att det aldrig blir som jag tänkt mig.
Hur många hinder jag än tar mig förbi som kommer de fler och svårare på vägen framför mig.
De ligger och lurar bland buskarna och hoppar fram och tar mig när jag som minst anar det.
Och jag kan inte låta bli att bli lika hjälplös varje gång.
I´m NOT fit for fight.
Men jag behöver kämpa.
Tankarna om att ta livet av mig...Jag kan inte ljuga, dom finns där, dom är starka i stunder.
Ibland tar dom över mig, men istället ´för att handla så lägger jag mig ner och skriker och gråter och fammlar efter hjälp i mörkret.
Efter någon som ska ta min hand dra mig till ytan, prata vett med mig och ruska ut alla dåliga tankar ur mig.
Men jag har ingen här som som vet hur dom ska ta min hand. Ingen som vet hur man pratar vett med mig.
Istället så blir det ytterligare en kamp.
Jag mot Dom.
Jag mot mina innre demoner, mina röster.
Det är jag och Dom.
Jag kommer aldrig låta det bli Vi igen.
Det är Jag...och det är Dom det är så det ska vara, eller?
Nu ska jag ut.
Ut och låta vinden blåsa igenom mitt huvud och ta med sig det den kan.
Låta kylan komma mig nära, för då känner jag att jag lever...eller att jag inte är död i allafall.
Det är skillnad på att leva och leva..att vara död och att inte leva.

Det fanns så mycket jag aldrig fick sagt.
Det finns så många frågor.

Var det någonting jag kunde gjort annorlunda?
Ja jag skulle ha visat för dig jag skule ha berättat för dig hur mycket du betyder för mig, Hur mycket jag saknar dig när jag inte är dig nära...även fast du kanske inte tror det så är det så!
Alla dom gånger du stått bakom dörren och skrämmt mig.
Brevet jag fick utav dig
Energi drycket med lappen : Bara för att du är en sötpöt Patricia <3
Alla de fina saker du gjort för mig.
Jag saknar dig.
Jag vill ha en kram..en såndär försiktig och varm isabelle kram.
Höra dig fnissa igen, se dig du underbara ängel.
Jag såg dig isabelle, jag såg dig och jag var så stolt över dig.
Du föll, du kämpade, du segrade om och om igen.
Du fortsatte kämpa..men sen tog det bara slut.
Hann du ångra dig?
Var du rädd? Rädd för att dö? eller rädd för att leva?
Var det något som nån gjorde som var det som gjorde att du brast eller var det något som ingen sa?
Var allt noga planerat?
Hade det hela blivit en fixering?
Isabelle?
Kan du höra mig?
Kan du se min smärta?
Du var den lilla solstrålen
du var skogsälvan
Du var hon som överlevde och det kommer du alltid att vara, Du ville så gärna ha livet,
men du visste inte hur det var, du visste inte hur man skulle leva.

du är gul,
du är grön,
du är rosa,
du är blå ,
du är röd,
du är fri nu,
du är fri!
Du är en ängel
du är saknad

<3

Isabelle lever du nu?
Lever du i frid Med dig själv, dina tankar och minnen?

Rest in peace...Live in peace

Isabelle

1993-2009

<3

Jag vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vilka handlingar jag behöver ta till.
Smärtan är oerhörd av minnen..som är mer än minnen.
Minnen är inte bara minnen, övergrepp är inte bara övergrepp.
Det är något så grovt och brutalt som tynger mig.
Platser, känslor, tankar, ord och handlingar.
Dom där jävla handlingarna.
De där jävla sakerna ni gjorde mot mig.
Ni!
Kan ni förstå vad ni gjort?
Kan ni komma ihåg mig?
Minns ni vad ni gjorde?
Känns det bra nu? Uppnåde ni era mål?
Vart det en triumf?
Att besegra en 14-årig flicka?
Jag vill kunna kalla mig hon som överlevde!
Men det skulle vara en lögn...En stor fet jävla lögn.
Jag överlevde inte...jag dog i era handlingar.
Kommer jag någonsin att få leva igen?
Kommer jag någonsin att få uppnå mina mål?
Kommer jag någonsin att återta kontrollen?

Så mycket frågor, många utav dom har svar. Men de är svar som jag aldrig kommer att få höra.

Gå och dö, Tack!
Hatet mot er är en känsla jag inte kan beskriva. Det är en känsla inom mig och det kommer det att förbli.