Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

Jorden snurrar, men jag står kvar.
Världen går vidare,
Men jag har fastnat.
När choken lägger sig,
då kommer sorgen,
Sorgen om hur mitt liv vändes.
Sorgen som deras kränkningar lämnade kvar.
Sorgen efter de handlingar de gjorde,
Hur kunde detta hända.

Två år fem månader.
2 år 5 månader.
två år fem månader.
Då Nu Föralltid.
Innan efter
Förevigt, föralltid.
Jag minns.
Jag minns dimman.
Jag minns.
Det är förbi nu.
Det är förbi.
Men det kommer att vara där förevigt,
föralltid.

Föralltid kommer era handlingar ha ändrat mitt liv,
och jag kan inte vända mig tillbaka,
ta bussen,
ta upp nyckeln,
lägga mig på soffan,
vara trygg,
vara hel,
vara ren.
Jag kan inte göra det, även fast jag vill.
För nu.
Nu är det försent.

Nu är det jag som får ta tag i det här.
Nu måste jag resa mig upp,
och gå därifrån.
Jag måste lämmna det,
jag måste lämmna mitt gammla liv,
på de där platserna,
till de där människorna.
I handlingarna.

Nu måste jag lägga det bakom mig,
mitt liv.
Nu måste jag börja om.
Från början,
Nu måste jag födas på nytt
ur glas skärvorna
ur splittret
och kaoset
Nu måste jag resa mig upp
och bara stå,
känna vinden i mitt hår,
och gå vidare.