En annan slags känsla.

Och jag kunde omöjligtvis hålla tårarna borta.
Jag saknar er och tar på mig denna robot akt.
Inget kommer ut men samtidigt kommer inget in.

Det är höst nu säger de.
Och detta år har varit en dimma.
Det gjorde för ont att se dig gå,
så jag stängde av.
Och blev återigen styrd av mekanismer.

Jag saknar er.

Tappert kämpat.
Ni är fria nu.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0