Idag så är det dagen, då det har gått fyra hela år.
Fyra år sedan du försvann, fyra år sedan mörkret vann.
Jag lever i en tomhet så stor, en tomhet utan dig på vår jord.
Jag hoppas, önskar, vill att du ser mig.
Vill att du är med mig, hela tiden som jag lever.
På min resa efter frihet, är du endast med i minnet.
För vårt jordeliv det lämnade du. Du kan inte ana smärtan nu.
Smärtan av att du saknas mig. 
Du saknas mig, men jag vet att du stilla vilar nu.
Även fast jag inte ser det, så känner jag och vet det.
Att en dag, ska jag…
Bli ”hon som överlevde”, stolt och glad.
Och då kommer alla få veta det.
Även du min vän.
För min kamp efter livet, ska ingen ta för givet.
Jag finns här nu, imorgon kan jag saknas precis som du.
Jag önskar, hoppas och vill vara dig nära.
Det blir lite svårt nu, för du är där och jag är här.
Men även fast du är långt långt bort, så är minnet alltid nära.
Hand i hand, förevigt vid min sida.
Lilla ängeln min, nu slipper du lida.