De är så jävla rörigt just nu.
Tankarna krigar i huvudet.
Men jag gör mitt yttersta för att ingen ska märka något.
Jag vill ju hem tillbaka till sthlm, börja gymnasiet, då kan jag ju inte vara så förvirrad hela tiden.
Men jag är rätt så säker på att de här är en övergångs period.
Läkaren har sänkt min risperdal med 1 mg.
Jag börjar känna igen och de skrämmer mig. Känslorna, tankarn, verklighets uppfattningen blir en aningen rubbad.
Jag är arg, glad, ledsen, frustrerad. Jag känner igen, men jag har glömmt bort hur jag ska uttrycka mig.
Men som sagt försöker hålla kvar vid ljuset, se de som en övergångs period helt enkelt.
Nu ska jag städa mitt rum och sen så tänkte jag försöka få me mig praktikanten tanten in till gävle och ta en fika.
Behöver någon att prata med.