Rökelser och Håkan Hellström

Jag blir bara mer och mer frustrerad på världen, och alla dåliga val som folk i min omgivning gör.
Så trött på dom bara. 
och ju mer jag tittar på dom desto mer känns de som om jag kommer att falla tillbaka, tappa greppet igen.
Och så stressen, den JÄVLA stessen.
Stressen på att jag måste bli bra, måste bli "frisk".
Stressen av att jag måste hinna med allt
börja i skolan,
leva upp till folks förväntningar.
Så jag har låst in mig på kvällarna på mitt rum, lyssnat på musik och vädrat, haft rökelser och slippa världen, slippa alla runt omkring mig, allt kaos, all stress.
De är skönt att vara ensam.
Jag har vart ensam i hela mitt liv så de är väll vad jag är menad att vara.

Ensam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0