Saknad 3.
Jag saknar det mesta om jag ska vara ärlig, jag saknar de hjälpande personer, vänner, psykologer, beh personal, läkare, sammanlänkande personer jag träffat genom åren.
Och jag skanar att ha någonting, en plats, en plats som jag inte bara kallar för mitt hem, utan även som känns som det.
Det förra huset vi bodde i, Granebovägen 4*.
Det var mitt hem i de första åtminstonde 13 åren av mitt liv.
Jag älskade vårt hus, vår tomt, våra grannar ibland och hela läget, närheten med naturen, och att det faktiskt var hemma för mig. Våra kaniner och vår lummiga trädgård.
Men hemska saker hände, och det tog över.
Jag blev sjuk och jag flyttades fram och tillbaka genom landet.
Det var inte många som ville ta emot mig om jag ska vara ärlig.
Men Älvgården HVB i skutskär tog emot mig med öppna armar, både personal och de andra "inneboende".
Vi hade något riktigt fint på gång där i början, vi var en familj.
Vår alldeles egna dyskfunktionella men ändock funktionella familj.
Sen gick det bara utför måste jag säga.
Ni tog in "fel" folk så att säga.
Personal problem.
Diciplin problem.
En hel del problem helt enkelt.
När jag sedan blev utskriven då soc inte ville betala mer så blev jag lovade en utslussning utav er.
It never happened.
Kick i arslet och ut, känns det som i efterhand.
Men det var den senaste platsen jag verkligen kännt ända in i benmärgen att, det här är mitt hem.
Men nu har någon annan tagit över mitt rum, min plats i soffan, min kontaktperson och min axel att gråta på.
Och det känns så fel så fel så fel.
Jag förlorade min identitet kändes det som.
Och jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka det.
Det där fina, det helande, min extra familj och mitt hem.
Men det går inte att uppnå.
Och varje gång jag passerar gävle så får jag en sådan psykosomatisk reaktion.
Som om någon hugger en kniv i ryggen på mig och vrider om den hårt.
Ändå är jag fast bestämd om att jag en dag, en dag ska flytta tillbaka dit.
Till radioaktiva, kanibalistiska underbara illaluktande skutskär.
I min egna lägenhet, eller möjligtvis stuga.
Till Mitt alldeles egna hem.
"Mitt hem är min borg."
Kommentarer
Trackback
