Min älskade syster som alltid fanns där och höll mig i handen när vi var små.

Min älskade syster som alltid gick i samma skola som mig, som mötte upp mig på rasterna och lunchen.

Min älskade syster som var så blyg när vi va små, så jag fick hjälpa dig att beställa mat i kassan.

Min älskade syster som var så skör, men som jag älskade mer än allt annat i världen.

Hur vi lekte när vi var små, hur du lärde mig att cykla och plocka skalbaggar.

Mygga snögrottor och kartonghus.

Och hur vi bråkat som bara syskon kan, för vad som än händer så lämnar man inte varandra än då.

Blod är tjockare än vatten brukade vi påminna varandra om i bland.

Sedan blev jag så sjuk, dom slet mig i från min familj som aldrig gjort mig någon skada.

Jag var så ung och vilsen, jag var tio tals mil ifrån er, men ni kom alltid och hälsade på mig,

oberoende på vart de tvångs flyttade mig i detta avlånga land.

Min älskade syster som inte fick den hjälp och uppmärksamhet hon förtjänade, för att jag var för sjuk.

Jag är så stolt över dig, du klarade det älskade syster.

Min syster som inte vågade betala för godiset på ICA, har nu heltidsjobb och pojkvän (nu sambo) sedan många år tillbaka.

Min älskade syter som idag flyttade ut till en etta på gärdet.

Syster du fanns alltid där för mig i hela mitt liv.

I sjukdom och i hälsa, i glädje och sorg.

Du klarade dig, min sjukdom ledde till så många motgångar för dig.

Men du klarade skolan, jag stod där när du tog studenten och log.

Du klarade dig, och jag älskar dig mer än allt.

Tack syster, för att du inte lämnade mig även fast du hade alla anledningar i världen att göra det.

Tack för att du stannade kvar hos mig.

Jag älskar dig.



Syster på besök i Gävle.