Jag kan inte gömma mig frå känslan.

Så som jag gjort.

Stängt av, blivit en robot.

Mekanismer och instinkter.

Sanningen är hård.

Sanningen är för hemska att uthärda.

Så jag gömmer mig, där bara mina egna demoner kan nå mig.

I alla fall vad jag tror.

Och när känslan väl kommer, då är jag varken beredd eller kapabel att hanterea den.

Då gör den så ont att ångesten inte går att uthärda.