Åren går till spillo.

Idag när jag satt i samtal så insåg jag att det är tamefan snart ett nytt åt.
Och jag blev så rädd.
Hela detta år har jag gått runt inågon slags dimma, ett brus.
Som en maskin, en robot, något tomt som ekar.
Ninas sjukdom och död tog så hårt på mig, det är aldrig lätt att förlora någon, en familjemedlem.
Och jag saknar henne, det är klart jag gör.
Snart är det tre år sedan Isabelle dog och jag har inte kommit över sorgen än.
Och sorgerna blir fler, fler och större.
Till skillnad från när isabelle dog så har jag nu när Nina dog stängt av känslorna mer eller mindre.
På ett annat sätt helt enkelt.
Jag har gråtit i min tystnad, för det mesta vart alldeles stel.
Och sedan så kommer det när det minst anas och då brakar hela världen samman, och jag går i tusen bitar.
Ni är borta, döda.
DÖDA.
Jag kan säga det tusen gånger utan att förstå.
Ett så lätt ord.
Döden.
d.ö.d.e.n
Ett så lätt ord att säga men svårt ord att förstå...riktigt förstå.
Jag söker efter något, en lösning en lättnad, ett svar eller en förändring.
Jag känner mig som den vandrande vålnaden.
Så svårt att känna men när jag väl känner så känns det så mycket att jag driver mig själv till vansinne.
Det gör så ont inombords att jag faktiskt inte står ut.
Och då är kemiska substanser den enda lösning jag har, nej inte lösning men lättnad.
Vart vill jag komma, jag har ingen jävla aning och tankarna åker snabbare än på autobahn i ihuvudet och kroppen.
Jag kan inte förstå att så lång tid har gått.
Väl i stunden så känns allt plågsamt långsamt men så här i efterhand så har allt gått så jävla snabbt.
Men jag vill inte att det ska bli något nytt åt, jag vill ha ett helt år, ett rent år.
Ett friskt år.
Men jag vet att jag kommer börja ett nytt år, samma gamla år av galenskap.
Det känns så hopplöst, lönlöst.
Jag kommer aldrig bli frisk, men om jag väl blir det hur vet jag det.
Känns det?
Hur känns det att vara lycklig, hur känns det att vara kär, hur känns det att vara stolt över den man är?
Hur känns det.
Ja hur fan känns det egentligen?

Ett nytt år av galenskap, det är det som komma skall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0