Snö och tecken från Universum.

Den vita tysta snön faller utanför fönstret.
Den vita tysta snön som bäddar in världen i bomull, 
så rent. Rent som snö.
Jag vet vad du hade gjort nu min vita ängel.
Jag kan höra ditt skratt, jag vet att du är lycklig nu.
Det liksom känns.
Vindspelets toner dansar i luften.
Och jag vet att du är här nu, det tröstar.
Det tröstar min älskade änglavän.
Mitt skratt, mitt ljus.
Vi brukade spela i takt du och jag.
"Våra hjärtan slog lika hårda slag"
Ängeln min vi bor i olika världar, 
för du valde att lämna min.
Jag dansar i snön, hoppas att den sköljer mig ren.
Jag dansar till melodin, ditt skratt, din röst.
Båda våras dröm.

"Nu vet du mer än vi.
Nu vet du vad som händer när man dör.
Visst är det så att antingen är döden en vila
och då är döden ingenting att vara rädd för.
Eller så förs man någonstans
till ett evigt liv och lever där i lycka.
Och då är döden någonting att längta efter.
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, du som vet?"


Ängeln min du är fri och lycklig nu, men snälla du...
Kom och dansa med mig igen någon kväll.




Just nu är det jag känner, en lättnad blandat med sorg.
 
 
 


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0