Jag saknar att höra ditt skratt.

Inga vakter vid porten.

Inga hänglås till grinden.

Bara rösten som kallar,

I den evigt viskande vinden.



Jag saknar att vara dig nära.
Jag hoppas att det existerar något evigt blå.

Jag känner ingen av er men har hört om Isabelle många gånger, det är hemskt, vila i frid.

btw du skriver väldigt fint!