Och så sitter man här i månaden som inte existerar.

Och folk fortsätter jobba, gå till skolan.

Leva sina liv.

Jag sitter här och skriker desperat, hur kan ni bara glömma.

Hur kan ni gå vidare.

Livet är grymmt och orättvist.

Vidrigt.

Livet sa stopp, och nu går jag i ide.

Mental istid.

 

Jag vill inte behöva acceptera det här.