Missförstådd oälskad. Oönskad?

Det är något i mig som gör så ont, som hindrar mig att leva ett liv.

Ett värdigt och drägligt liv.

Sorg. Viktigt folk som försvunnit från mig för evigt.

Sorgen över mitt liv som blivit tvärs emot allting jag någonsin trodde.

Sjukt, vanskapt, tomt.

Det är nästan så att blommorna vissnar när jag ser på dem.

Vad ska jag göra, hur högt behöver jag skrika?

Ensamhet.

Ensam i mina tankar, demoner, minnen och min syn på världen, varför är allt så grått, svart.

Oförståbart.

Inte ens jag förstår.

Jag försöker låta bli, att tänka älta.

Det blir ändå en enda stor röra.

Ska det här behöva bli en jakt till graven.