Helvetet återupprepar sig ÅTER igen.

Jag kan kort och gott kalla förra veckan för Helvetesveckan.
Jag har och har haft en rejäl dipp i humöret. Och efter incidenten då jag blev hämtad av polis och bälteslagd på psykakuten så sov jag dygnet runt till ca fredag. 
Jag hade återkommande REJÄLA ångest attacker då jag blev så klaustrofobisk att jag var tvungen och gå ut NU NU NU!
Det var lite stökigt här på behandlingshemmet, men sådant händer.
Så när personalen var upptagna med att ta hand om den andra situationen på beh.hemmet så skickade jag ett sms att jag gick ut för att jag inte kunde andas. 
Väl nere så tänder jag en cigg och sedan rullar två pikét bussar med kravall-poliser in.
Jag släpper ciggen skyndar mig därifrån när jag hör dem skrika från 20 m avstånd.
"Släpp allt du har i händerna, och lägg dig ned på magen"
Jag får PANIIIK! ( De som känner mig vet om min EXTREMA polis fobi, jag får andnöd bara av att skriva ordet)
Inte igen, inte igen tänker jag.
Vad är detta, en mardröm?
Har jag fått en psykos?
Men nej tyvärr, det var varken en psykos eller mardröm.
Dom var där, och de tog in sikte på MIG!
Efter en lång brottningsmatch med 6 poliser så får de ned mig på mage, och då var det kört!
På med handfängelse och benlås och när paniken börjar vara påväg att lugna ned sig, så inser jag att jag fortfarande har 6 poliser på mig och det blir en ond jävla cirkel med panikattack på panikattack på panikattack.
Var jag inte självmordsbenägen innan så var jag definitivt det efter.
Efter en alldeles för lång stund så kommer personalen springandes och ber alla poliser släppa mig och gå från platsen.
Den natten var lång. Väldigt lång.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, tillslut satt jag och grät i duschen med iskallt vatten som tyngde ned mig.
Minnena och paniken griper tag i mig i jämna mellanrum, och det känns som om hjärtat hoppar över några slag och nålar i lungorna.
14 år var allt jag var, och på den tiden så blev jag metodiskt bälteslagd på BUP-kliniken.
The story of my so called fucking life...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0