Det känns som om hjärtat mitt har gått i tusen bitar, och jag har inga mer tårar att fälla.
”Du måste släppa taget om henne”
Men hur ska jag någonsin kunna släppa detta taget, jag vill hålla kvar henne så länge jag kan.
Och snälla, snälla låt mig inte tappa hennes röst.
Vi hade slutit ett avtal du och jag, och jag måste låt dig vila.
Jag måste inse att du gått en annan väg och aldrig mer kommer tillbaka.
Jag måste säga farväl.

Allting börjar med ett avsked i min värld, bara själva tanken på att jag om ett antal år kommer behöva släppa taget gör mig alldeles darrig inombords.
Hur kan folk bara gå vidare sådär, hur kan de släppa taget?

Hur kan de släppa taget när något så viktigt är borta från vår jord, från våra liv. Hur kan de släppa taget när döden kommit och förstört allting i sin väg.
Hur kan de leva med själva vetskapen om att ingenting, ingenting kommer någonsin bli sig likt igen.

Vi kommer inte längre än såhär