Ensamheten-Tankar kring P-T-S-D







Jag vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vilka handlingar jag behöver ta till.
Smärtan är oerhörd av minnen..som är mer än minnen.
Minnen är inte bara minnen, övergrepp är inte bara övergrepp.
Det är något så grovt och brutalt som tynger mig.
Platser, känslor, tankar, ord och handlingar.
Dom där jävla handlingarna.
De där jävla sakerna ni gjorde mot mig.
Ni!
Kan ni förstå vad ni gjort?
Kan ni komma ihåg mig?
Minns ni vad ni gjorde?
Känns det bra nu? Uppnåde ni era mål?
Vart det en triumf?
Att besegra en 14-årig flicka?
Jag vill kunna kalla mig hon som överlevde!
Men det skulle vara en lögn...En stor fet jävla lögn.
Jag överlevde inte...jag dog i era handlingar.
Kommer jag någonsin att få leva igen?
Kommer jag någonsin att få uppnå mina mål?
Kommer jag någonsin att återta kontrollen?

Så mycket frågor, många utav dom har svar. Men de är svar som jag aldrig kommer att få höra.

Gå och dö, Tack!
Hatet mot er är en känsla jag inte kan beskriva. Det är en känsla inom mig och det kommer det att förbli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0