Midsommar alltså...
Soc är dumma ihuvudet...visst Tidda.
och du jag behöver ditt kärleks stöd jag med.
Fan alltså. den senaste tiden har vart en sån där tid då jag bara vill dra täcket över huvudet och ligga kvar där för evigt.
Mörkret det där jävla älskade...hatade mörkret. inom mig över mig ...runt omkring mig?
Men nu. nej nu ska det självklart vara ljust ute så att jag blir bländad av det där jävla juset som lägger en stor skugga inom mig och allt bara växer och växer och växer.

Nu vill jag bara tillbaka till älvgården...men jag vet att om några dagar kommer jag börja längta efter min familj igen så jag vet inte hur jag ska göra med den saken.
Jag vill tillbaka till mina saker, mitt lugn. min jjävla trygghetscirkel som alla bara försöker rubba hela tiden.
 och jo förresten.

Jag saknar dig Tidda!