Min motivation är på väg mot botten.

Jag vaknar till, kollar ytterligare ett avsnitt på ytterligare en serie.

Somnar till, vaknar, fortsätter kolla på serier.

På tisdag ska jag till Erika, vara med hundarna.

På tal om hund så är scotty hemma från djursjukhuset nu.

När vi åkte in med honom så trodde vi aldrig att vi skulle få se honom igen.

Munnen började ruttna, vävnaden blev nekrotisk och ramlade bort.

En bit av tungan är borta, av läppen, kinden, tandköttet och så har han gått ner 3 hg i vikt (vilket är mycket för en så liten hund)

Det rann blod och sårvätska överallt och han hade så ont, men vi kunde inte få i han medicinen och han åt inte.

Så han låg inne i ca en vecka med dropp, antibiotika, smärtstillande och en sond för att få mat.

Men nu är han som sagt hemma, och han lever, det är allt som räknas.

I morgon ska vi till södertälje, till mormor och morfar.

Jag mår inge vidare.

Jag saknar, jätte mycket.

Jag saknar massor, och ältar, grubblar, snurrar runt i tankarna.

Förvirring och existentiella frågor.

Jag saknar att veta vem jag är.