Sova bort allt det hemska.

Petar i mig ett par piller utöver det vanliga. (ingen överdos, vid behovs meds om någon nu mot förmodan skulle bli orolig).

Hoppas på att få sova.

Väskan är packad grejerna är riggade.

Men då vad alla ord som kommer ur mig känns misstolkade.

Men jag är ju i och för sig en enda röra just nu.

Jag söker igenom alla mina minnen.

Frivilligt som ofrivilligt.

Fina som hemska.

Och jag blir så förvirrade.

Det är mycket som har vart så fint men ändå så...destruktivt.

Det är många val, små som stora som lett mig längs kringel krokiga vägar.

Och jag tänker "varför lär jag mig aldrig".

Jag har insikt och intelligens.

Men inget Wisemind.

Jag ser bitar överallt.

Hur jag kunde gjort saker bättre hur jag kunde gjort saker annorlunda.

Och jag undrar vart det då skulle ha lett mig hur det skulle påverkat min situation.

Men nu sitter jag här och peter i mig piller, men känner mig bara mer eländig, mer olycklig.

Som ett timglas som sinar ut.

Min förut så färgglada själ och personlighet, har nu blivit en trist grå massa av vad då?

En hög med skit.

Det enda färgglada kvar på mig nu är väll min lugg, men den börjar också se lite matt ut om jag tittar riktigt noga.

För om jag tittar riktigt noga så kan jag verkligen finna alla fel i världen, jag kan krossa alltihop.

Jag kan mala och mala och tillslut så har jag förvandlat allt till...ja, skit.