2/2-2012 Tomhet.

Jag känner mig så tom.
Och jag blir så arg på mig själv, för visst borde jag känna något?
Jag borde gråta, jag borde vara ledsen.
Och det är jag, tror jag.
Men inget komer liksom ut, det stannar där inne, i mina tankar.
Och där snurrar de och maler hela nätterna, hela dagarna.
Åh nej det här är så fel.
Du skulle inte dö. Inte nu. (inte någonsin)
Och jag hatar mig själv ännu mer för att jag till och med i bland önskat att du skulle dö, så vi alla skulle slippa lida.
Men det är somsagt nu det riktiga lidandet börjar.
Det är nu vi måste älta och mala alla val och uttalanden vi gjort.
Det är nu vi måste sakna och sörja och gå i tusen bitar.
Ibland är det bara för mycket för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0