Kvälls tankar...och ett existentiellt mysterium.
Jag kan inte förstå att jag förlorat dig Nina, att vi aldrig kommer vara nära varandra igen.
Och kan ännu mindre förstå att du lämnade oss så tidigt Isabelle.
Men jag kan allra minst förstå: Hur och när jag förlorade mig själv på vägen.
Kommentarer
Trackback