Jag vill inte bli äldre, för det får mig att inse hur många år jag verkligen förlorat.
I morgon fyller tydligen jag år, men ska jag vara ärlig så känns det bara som ett stort skämt, vad ska firas...ytterligare ett år av galenskap?
Jag vill som vanligt ställa in "festen" men blir tvungen med att stå ut med den och alla inte lika roliga kommentarer som hör till. Ständigt dessa kommentarer om hur fet jag är hur konstigt mitt hår är hur konstigt jag beteer mig vilka mediciner jag äter (min mormor är psyk-syrra) und so weiter.
Och ska jag vara ärlig så vill jag inte bli äldre, för det får mig att inse hur många år jag förlorat i sjukdom och sorg, galenskap och instutitioner. Tårar och kaos.
Jag vill som vanligt ställa in "festen" men blir tvungen med att stå ut med den och alla inte lika roliga kommentarer som hör till. Ständigt dessa kommentarer om hur fet jag är hur konstigt mitt hår är hur konstigt jag beteer mig vilka mediciner jag äter (min mormor är psyk-syrra) und so weiter.
Och ska jag vara ärlig så vill jag inte bli äldre, för det får mig att inse hur många år jag förlorat i sjukdom och sorg, galenskap och instutitioner. Tårar och kaos.
Nej jag vill inte, jag vill inte få bekräftelse på att jag spenderat ytterligare ett år av detta, jag vill inte veta av det, jag vill inte öppna ögonen och inse att det faktiskt har gått så många år att jag inte längre vet hur det är att må bra, att ha en dag utan demoner och mörka tankar, piller efter piller.
In och ut på sjukhus.
Nej, jag vill inte helt enkelt, jag vill inte få det smetat i ansiktet på mig.
Men tydligen har jag inget val, det är en diktatur och diktatorn har bestämt att det blir familjemiddag...och då blir det familjemiddag vare sig jag vill det eller ej.
Kommentarer
Trackback
