Kort och inte så gott.

Kom hem från sjukan igår.
Mår sämre än sämst.
Mamma och pappa är på party och svarar inte i telefonen.
Systern är här och bråkar med mig.
När i dag egentligen utan något övrigt hade varit en riktigt jobbig dag. 
3 år.
Det är 3 år sedan jag blev tvungen att lämna min trygghet, mina vänner,
mitt nya liv...mitt hem.
Jag vantrivs här, i denna hektiska storstad.
Den bryter ner mig bit för bit.
Jag är ensam nu och jag är allt annat än trygg.
Jag vet inte ens om jag vågar sticka tån utanför huset.
Jag är rädd att världen ska sluka mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0