Äntligen "hemma" igen.

Har varit iväg på middag i saltsjöbaden.

Ytterst irriterande.

Hundarna har varit på tok för understimulerade idag och det var ingen utav dem som ville med på promenad direkt och jag vågar bara gå kort rundor själv men whatever det jag ville komma till är:

2 understimulerade hundar=bråk, det finns inte så mycket mer att förvänta sig.

Och när hundarna ryker i hop så går jag emellan och lyfter upp ena under magen upp i luften för att blåsa av fighten så att säga och då kommer den mest idiotiska kommentar jag någonsin hört (de har inga husdjur just nu):

När vi hade hundar och de betedde sig så där illa så tog vi tag dom i nackskinnet bakom öronen och skakade till dom tills de pep och sedan gjorde de minsann inte om det igen.

Ursäkta ursäkta ursäkta mig va!?

För det första tar man greppet fel så kan det leda till både fysiska och psykiska skador och men för livet på hunden.

Och nu är det så att jag har två chihuahuor, båda är hanar ej kastrerade. Vilket betyder en och annan fight.

Och sist men inte minst så har jag två OMPLACERINGSHUNDAR. Som har blivit både psykiskt och fysiskt misshandlade av sina tidigare ägare ända sedan de var små.

Scotty som vi haft längst var ca 2 år när han kom till oss och han var helt förstörd både psykiskt och fysiskt, då hade vi även en annan omplaceringshund fast en whippet (vilken var ett vrak i början men efter åren blev tryggare i sig själv och med oss+andra) Tack vare att whippeten blivit så pass säker och cool-lugn för det mesta, så lärde sig även scotty att man inte behövde vara rädd för allt och alla, och charlie whippeten gjorde honom mycket väl.

När cherlie dog i en autoimmun sjukdom så blev scotty deppigt, efter två (?) år så orkade och hade vi möjlighet till att ta hand om en ny hund, ytterligare en chihuahua denna gången (omplacerad) och han var ca 1½ -år när han kom till oss. Han är väääldigt osäker i sig själv.

Den knasigaste hunden vi haft på många sett och vis, en underbar mycket busig och livlig hund när han är trygg.

Fast bland nya människor och under stress, rädsla så blir han ett nervvrak, han naffsar folk i hasorna, och till andra hundar gör han "bluff"-utfall. Där han försöker verka tuff fast han egentligen är livrädd.

Men men, hade jag då "tillrätta visat" mina hundar på det settet hon sa så hade jag inte bara riskerat att skada de fysiskt utan båda utav dem hade troligtvis fått men för livet. Då vi har jobbat i år ut och år in, VARJE dag med att de ska känna sig trygga och lugna, inte bara i sig själva utan med andra hundar och människor.

Babysteps, små små steg.

Visst ibland blir man uttmattad av dem då man kan tycka att de beter sig som ett par gremlins som blivit matade efter midnatt, men oavsett vad så älskar jag mina hundar och gör allt jag kan och lite till för deras välmående och trivnad.

Och inte bara att det där var ett puckat tillvägagångssätt oberoende vilken hund man haft så finns det en gyllene regel i princip att never ever lägga sig i någon annans uppfostring av dess djur.

För ingen annan känner djuret som dess ägare gör.

Visst man kan komma med konstruktiv kritik (om man vet något om saken), det går alltid att lära sig nya saker och tillvägagångssett. 

Men man uppfostrar inte andras djur (eller ungar för den delen heller). slut.