I love you i swear thats true. I can not live without you.

Och jag gråter mig till sömns.
Vad jag saknar, jag saknar och det gör ont.
Jag sörjer och jag inser att inget kommer någonsin bli sig likt igen,
Ni kommer inte tillbaka, ingen av er.
Och jag kommer aldrig bli mig själv, aldrig igen.
Sanningen är så brutalt smärtsam,
och verkligheten är är så ytterst overklig.
Ingenting är på sin plats och denna smärta,
Detta elände och misär är omöjligt att leva i.
När mörkret är på väg att falla och jag kollar ut genom mitt fönster,
mellan floderna av tårar.
Så ser jag ser ett ljus där någonstans, ett ljus jag aldrig kommer att nå eller uppskatta.
Och jag vet ju och jag säger det till mig själv om och om igen.
Jag önskar att vi kunde byta plats.
Jag skulle ha gjort vad som helst, bara ni levde.
För jag vet...Jag vet att ni ville leva.
Mer än något annat, mer än någon annan.
Och jag hatar mig själv så, för att ligga här och hata och lida utav detta så kallade liv.
För jag vet, att ni skulle uppskatta det så mycket mer än mig.
Förlåt förlåt, men om jag kunde så skulle jag byta plats med er på en halv sekund.
Förlåt, men det är så jävla smärtsamt att sakna er.
För jag saknar er det gör jag verkligen.
Och jag gråter mig själv till sömns ytterligare en natt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0