Vet inte vad jag ska tänka.

Jag är vilsen.

Jag har ont. Det gör ont. Väldigt väldigt ont.

Och det slutar inte.

Jag vet inte vad det är som händer längre.

Jag vet inte vad det är som gör att det inte fungerar, det bara gör inte det.

Och jag går runt hela dagarna, och har ont, sväljer, blockerar tårarna.

Jag går runt hela dagarna och nu orkar jag inte mer.

Det fungerar inte.

Det är nu jag bara vill ge upp, allting känns så jävla mycket.

Och jag ORKAR INTE MER!

Ska det vara så svårt att förstå, jag orkar inte.

Jag vet inte varför, varför, varför ska jag vara så jävla fucked up hela tiden.

Mitt humör är all over the place och jag hänger inte med.

Mina tankar snurrar runt runt runt runt och nu är jag alldeles spyfärdig.

Jag har fått nog.

Jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte vem det här, och nu ger jag upp.

Nu vill jag bara ge upp.

Ta första bästa tåg och vara borta innan mörkret faller.

Rymma, fly från allt som gör ont.

Med andra ord, jag vill avvika.

Det är inte gult längre, inte någonstans.

Det är bara sorg.

Smärta och fyfan i helvete ungefär.