Overklighetskänslorna är så frustrerande.

Det har gått så lång tid och mycket mycket har hänt.

Så mycket att det rör ihop sig i huvudet att jag knappt vet vad som är vad.

Vad som är historia, och vad som händer nu.

Jag har så många minnen i mig som gör så ont,

så många minnen att jag glömmer bort vad som händer nu som hindrar mig från att blicka fram.

Jag känner mig så liten så liten.

Vilsen.

Vilsen i mig själv.