Det kallas tvivel.
Imorgon kommer den dagen.Då jag antingen tar ett kliv i rätt riktning eller trasslar in mig i ytterligare något komplext.Imorgon kommer den dagen då jag återigen flyttar in på behandlingshem i syfte att bli bättre eller så lurar jag mig själv åter igen.vägen har varit lång och krokig de senaste 8 åren av mina snart 20 år vid liv. jag har desperat gjort allt för att hålla mig vid liv och somliga gånger gjort allt i min makt för att ge det ett slut.jag är rädd och ensam, det verkar vara temat i mitt liv.De gjorde illa mig, men den såkallade vården gjorde även sitt.Polis handräckning hit och dit.Mediciner i sprutor, bältessängar, isolerings celler.LVU och LPT Jag bröts återigen ned bit för bit.Ett maktspel utan dess like, tabu och lögner.Dolda budskap och tjänstefel i den grad att de förstörde mina chanser till ett vanligt liv.Psykiatriker som ser ned på en journaler som inte stämmer ett skit.Felen är många men det värsta är smärtan där inuti.I hjärtat, möjligtvis själen och just nu gör allt alldeles för jävla ont.
Kommentarer
Trackback
