Från Ida. En dag i det förflutna, förevigt kvar.

"Jag vet att du är orolig nu.
jag vet att du är rädd...
Men trots att du tror att du inte är redo,
så vet jag att du är beredd.

Jag vet att tankarna är många,
och att du tvivlar på den du är.
Men trots att du tror att det inte går,
så vet jag att du fixar det här.

För styrkan du har inom dig,
kommer föra dig mot ditt liv...
Du har redan kommit en bit på vägen,
och idag tar du ännu ett kliv.

Jag kommer följa dig på vägen,
gå bredvid när du behöver mig där.
Jag kommer gå bakom, och ta emot om du faller.
När du behöver mig finns jag alltid här!"
 
(Ida 2008)





Störda fast vid liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0