Ja, jag behöver din hjälp.Jag behövde den då, jag behöver den nu.Kanske förevigt, fast det fungerar ju inte så.Evigheten är inte ett faktum, den är luddig och difus.Den är som himlen, inte den där himlen i sången.Inte den där himlen som är evigt blå.Utan himlen där dom är.Dom som inte längre är här.Det är väl klart jag behöver dig, ser du inte hur jag skakar.Ser du inte hur jag är svag, omtålig.Precis som älvan. Hon som inte längre är här.Dagar blir till veckor och veckor blir till år,men spökena från förr är fortfarande kvar.Behovet av ett hjälp-jag. Behovet av ett svar blir starkare var dag.Hur ska jag kunna acceptera.Hur ska jag kunna acceptera att allt inte går att förklara.Jag har gått igenom helvetet, men helvetet verkar inte ta slut.Jag lever i ett gränsland med andra dimensioner.Och jag hittar inte ut!Dom kallar det ett bagage, och det blir tyngre och tyngre.Och nu är jag för svag, för allt är där och det vill inte lämna mig ifred.Nu får det vara nog säger du,gör ett bokslut, och sätt ned din fot.Sätt ned din fot och gå där ifrån.Men det kommer ifatt mig på en gång.Du skulle lära mig att göra ett bokslut, Men vad stannar, får vara kvar.För ofta så undrar jag; är det de goda minnena eller de dåliga som gör ondast, som väger tyngst, som man vill bort ifrån.Bokslut har aldrig varit min grej.
