Jag har inte skrivit på länge, orden har liksom inte kommigt till mig.
Jag har varken ork eller motivation.
Snart är julen och högtider här med allt vad det innebär.
Jag känner mig kroniskt ensam och framtiden finns inte i sikte, inte någonstans faktiskt.
Jag saknar och sörjer så att jag går i bitar.
Min faster, Isabelle, alla snedsteg.
Många och långa sådanna.
Jag faller fritt och snart brakar jag igenom golvet.
Håll dig flytande Patricia, Håll dig flytande.
Jag vill inte påbörja ett nytt år.
Ett nytt år i sjukdom och misär.
Ett nytt år på instutitioner, kämpandes och slitande för att överleva var dag.
Jag vill inte hamna ett år längre bort från mig själv.
Jag vill inte leva ett år till med "det här",
I den här äckliga kroppen med alla sjuka tankar och känslor.