Efter lång väntan.

Smärtsam och utdragen väntan så verkar det som om jag har  fått en plats på ett HVB hem på kungsholmen här i stockholm.
Placeringen kommer att vara 1-2 år som det låter på dem (soc+Lss).

Det är som sagt ett behandlingshem (för de som inte vet vad ett hvb hem är) och det är inte första gången jag blivit placerade på instutitioner. Den stora skillnaden nu är att det är "frivilligt", jag har ett val.

Tidigare har det gått haffsigt och slaffsigt till och jag har blivit skickad landet runt med olika sorters tvångsvård.
I mars så ska vi gå på studiebesök (mamma och soc har redan varit där) och även om det är skönt att jag inte blir tvingad till vården så känns det märkligt...eller anorlunda helt enkelt.

Förut kämpade jag för att bli "fri" men nu behöver vi kämpa för att jag ska få hjälp, allt känns liksom lite bak och fram.

Det har varit väldigt stressigt senaste tiden. Mamma har planerat semestrar som jag ska med på, men jag har kännt att jag egentligen inte kan planera någonting innan jag vet vart jag ska bo, och den gamla återkommande faktorn..hur jag ska må.

Om allt går som det ska så kommer jag vara på detta beh.hem i 1-2 år somsagt och sedan bli flyttad till ett gruppboende i tungelsta, och ev en egen lägenhet tillslut.

Men jag är så rädd för att bli sviken. Sviken, lurad och övergiven för så känns det.

Ingen har tagit sitt ansvar, jag har hamnat i kläm och folk har lovat för mycket.

De har fått mig att känna mig speciell, men jag blir tvungen att tänka på det här sättet har jag kommit framtill, för att inte bli sårad i onödan: Alla är utbytbara och det finns knappt någon/någonting som är speciell.

De bara säger så för att man ska lita på dem.

Hej jag heter Patricia, jag har behandlats värre än en trasdocka och folk har ständigt ljugit mig rätt upp i ansiktet. Jag har fått nog nu och hoppas för mitt eget bästa att jag aldrig kommer bi så naiv igen att jag tror på vad de säger. Jag vill ha ett liv och sedan vill jag bli lämnad ifred med det. Jag vill bokstavligen flytta ut i en hydda i skogen och bygga min drömgård (kommer du ihåg Nina nu när du är där uppe bland stjärnorna).
Jag ill släppa mitt såkallade bagage.

Men jag vet nu.

Jag vet att jag adrig kommer bli mig sjölv igen.