Så länge vi andas.

Jag är så rädd för att säga "Hej då" att jag inte gör det ordentligt och sedan ångrar mig, men det finns inget att göra då.

Det finns inte så mycket ord just nu, jag sörjer min vän och min familj likaså.
Du kan inte ana hur ett andetag kan göra så ont.
Jag letar och gräver bland minnen även fast jag vet bättre än så...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0