Minnet i mitt hjärta.

När bilderna är allt man har.

Ett spår. Ett tecken.
Ett ord, er röst i mitt minne , mina tankar.
Låt mig inte tappa den, snälla.
Låt mig ha eran röst kvar i mitt huvud , mitt hjärta.

Ni skulle aldrig ha lämnat mig så ung.
Men nu gjorde ni det, nu tog ödet och döden det sista som var kvar av er.
Förutom bilderna,minnena. Och dom håller jag krampartat tag i.

Jag älskade er för de ni va, min familj, min bäste vän.
Mina änglar och ingen kan ta erat minne i från mig.



Ett ljus för er frid, ett ljus för mitt liv.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0