Kuckeliku klockan är…inte ens sju. Jag vaknade kl 05:00 Och nu kan ja inte sova om.

Mådde dåligt igår kväll och längtade hem, men sedan gick vi ut på en lång promenad  och tog lite frisk luft och då blev det bättre, sedan tog vi ytterligare en promenad strax innan jag skulle gå och lägga mig. Smart som jag är så glömde jag såklart alla jackor hemma.

Jag pratade med läkaren igår och hon var intressant, rak och tydlig och det gillar jag. Hon sa att hon varken ska röra mediciner eller diagnoser utan mitt godkännande, vilket är en trygghet för mig. Hon ska däremot beställa ut ALLA journaler och hujedamig vad mycket hon kommer att få läsa, även jag ska få läsa de eftertraktade BUP-journalerna vilket är en enda stor konspiration från deras sida. De på BUP ville inte lämna ut journalerna åt mig då de gjort en lång rad tjänstefel (vilket är anmält från många håll och även av polisen själv) så de ville väl inte att jag ska se den bristfälliga och felaktiga dokumentationen, ”Behandlingen” och deras metodiska bältesläggning på en 14-årig traumatiserad tjej.
Men jaja, det ska bli väldigt intressant, men samtidigt riva upp många gamla ”sår”, sår i själen. Som alltid kommer att vara där, som alltid kommer ha lämnat ett avtryck i mitt liv, som alltid kommer få mig att skaka och gå sönder inombords. Det var en överjävlig tid och än är det tyvärr inte så mycket bättre, it’s the circle of my life…ungefär.

Nu ska jag fortsätta att sitta ensam i min lägenhet och vara uttråkad och vänta på att dagpersonalen kommer och natten vaknar. Möh!