We might die from medication but we sure killed all the pain.
Humöret är åt alla håll och kanter.
Och jag sörjer så jag går sönder,
jag måste hålla ihop mig själv för att inte falla i bitar.
Ibland undrar jag vad som gör mest ont, allt det onda.
Alla vidriga hemska minnen, eller allt det fina.
Allt det vita allt det härligt idylliska.
Är det kontrasterna, eller är det saknaden?
Saknaden efter något nytt.
Jag saknar att veta vem jag är.
Kommentarer
Trackback
