Imorgon så är det två år sedan du försvan.
Två år sedan dina vingar på ryggen växte ut.
Två år sedan din smärta var ett minne blott.

Två år sedan jag fick hålla i din hand och klappa på din panna.
Två år sedan jag slapp se dig lida.
Du är död nu, men jag vet att du har det bättre.
För den där dagen för två år sedan då du låg där i din dödsbädd, så var du så sjuk.
Så jätte jätte sjuk.
Men du, DU var livet själv.
Du var allt annat än smärtan du (vi alla) levde i.

Jag borde slappna av nu,

för jag vet att du är fri.
Fri från ett öde värre än döden.